hur bräcklig är inte den människa
som aldrig blivit riktigt sårad?
hur skygg och ömklig är inte den
som ständigt undflyr fara och risk?
en människa vars ömtåliga kärna
aldrig getts möjlighet att utveckla
sitt naturligt skyddande hölje
utan ligger blottad för världen

när ljuset slukas av nattsvart mörker
och stormen blåser upp till kamp
hur rustad är då inte den människa
vars öppna famn i kärv motgång
istället oblygt välkomnat smärtan?
låtit den stanna kvar därinne
och uträtta sina illvilliga ärenden

likt en stolt fura ska hon stå kvar
när stormen svept med sig resten