den natten var jag fullkomligt värnlös

så starkt hade jag längtat och hoppats
att en dag få möta min Hermine
och just den natten blev hon verklig

hängivet och totalt villkorslöst
överlämnade jag mig i hennes händer

hon, som aldrig tidigare sett mig
men som sannerligen såg mig
skarpare än någon människa sett mig

i hennes röst, i hennes ögon var jag hemma

jag bad henne vägleda mig, befalla mig!
så trygg kände jag mig hos henne
så övertygad var jag att hon ville mig väl

någonstans hade vi alltid levt hos varandra
för aldrig skulle jag överlåta sådan makt
till någon annan än denna ljuva Hermine

med ett drömskt, förföriskt leende
tog hon beslutsamt min hand i sin
drog mig nära intill, och viskade:
”litar du på mig?”

det gjorde jag, av hela mitt skälvande hjärta