med åren har min tvåa blivit en fristad
hit når aldrig det hårda och hjärtlösa
som skändar och befläckar vår samtid

förskonad från slöddrets dömande blickar
skolas jag av Morrison och Schopenhauer
tar lektioner i liv, död och universum

och orden från en indisk filosof ekar i mig:

”it is no measure of health
to be well adjusted
to a profoundly sick society”

jag ligger utsträckt på min soffa och hör
hur världen därute fortsätter sin dekadenta resa
– störtar huvudstupa rakt ned i avgrunden

ytterdörren är låst och gardinerna fördragna