Det är snart jul, de små sitter vid granen.

Fast det är mer än sex veckor kvar till julafton
den där speciella känslan när mamma kramas
och livet är underbart att finnas till just julens
budskap är så dekorativ, skrattet, det där äkta
det som vi klär granen med,

Mamma, när kommer den riktiga jultomten till oss?

Men han kommer ju varje jul.?

Nä, det gör han inte, det är pappa tomten!

Ibland tänker jag på min egen mamma och pappa
som när mitt barn föddes och de försökte adoptera
mitt barn utan att jag fick veta något, hur de pratade
illa om mig till dagiset och alla de kände, eskalerade...

till en hetsjakt mot mig.

Men ändå innan allt detta så kände jag spänningen
den där speciella jul känslan att vänta på något nytt.

Min egen mamma vill inte låta min vuxna dotter
uppfostra sina barn som känns rätt för henne nu.

Jag önskar tomten vill ge budskapet till barnen
att deras mammas uppfostran är det bästa och
inte det som deras gammelmormor tvingar på..

Hotfullheten sprider sig inom familjen och
julen som närmar sig blir inte glädjens jul..

Är allt bara en skräckfilm i verkligheten?

Dagarna går, snart syns snödroppar

som tårar från barnens ögon

längtan till den riktiga

tomtens julgåva

lyser som

stjärnan

klar


Mamma, jag tror han är här.