Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hur

Hur jag minns
att det var vatten
vi växte ur
med våra ögon
slumrande,
armar strävande
åt ljusets alla håll
Hur jag visste
riktningen
på alla stänglar
och stjälkar,
alla knoppar
som skulle bli vi
när vi slog ut




Fri vers av Den skrivande tysta
Läst 207 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2022-12-23 11:19



Bookmark and Share

  Skatflickan
Då får fram det förunderliga livet på ett väldigt stillsamt vackert diktande
2023-01-14

  Kajan
En originell och levande text som närmast flyter fram.
2022-12-27

  Kungskobran VIP
Havet livets urhem, strävandet mot det livgivande ljuset, mångfalden fint formulerat av dig.
2022-12-23

  Lars Thorelli VIP
Att betrakta utan att bli sedd. Att vara en del av flödet utan att avslöja källan. Frågan är inte hur, inte heller varför- en känsla av att med poetiska glasögon på tolka en process där alla olika "vi" blir ett homogent "oss" växer till ett uppvaknande.
Bokmärkes
2022-12-23
  > Nästa text
< Föregående

Den skrivande tysta
Den skrivande tysta