Helgen rusar förbi och jag hittar mig på golvet
i köket; väntandes på att kaffekokaren ska bli klar.
Över mitt huvud skickar Bowie elektriska
signaler.
I fönstret hänger gårdagens punkspelning
på tork.

Sittandes på golvet i köket håller jag i en tom kaffekopp.
Likt kaffekokaren i väntan på någon annans initiativ
Likt Bowie som letar efter nästa blixtnedslag
Likt den tomma scenen framför otåliga punkare; är jag
den tomma kaffekoppen i händerna på ett huvud fullt av ratade idéer

Från golvet i köket ser jag hur elefantörat får nya blad, sträcker på sig och
vissnar; blomflugans vingar saktar in och blir hängande i luften.
Bowie har nu tackat den exploderande publiken; tomma ölglas pryder den öde scenen.
Tvätten gör gardinerna fuktiga och radion spelar en loop:
”There’s a starman waiting in the sky”
”There’s a starman waiting”
”There’s a starman”

Jag sitter på golvet i köket med min tomma kaffekopp i handen och inser:
Jag fördrar te.