Jag ser.

Jag ser de blå tågsätena med slotten, kyrkorna och husen
och busschaufförens stränga blick när jag inte hittar säkerhetsbältet.
Jag ser de grå fasaderna av halvfärdiga husprojekt
vars ruiner turister samlar sig runt för att fota.
Jag ser gamla kaffefläckiga tygkassar från Leoparden
som visar vem som nyss börjat på universitetet eller folkhögskola.


Jag hör.

Jag hör motorvägens brus bredvid tågspåret
när vågorna kastar sig mot stenstranden.
Jag hör svordomarna, skratten och Sirius kampsånger
från tysta kullerstensgator.
Jag hör domkyrkoklockan som slår
i klockspel med Storklockan, Mellanklockan och Lillklockan.


Jag känner.

Jag känner tågets mjuka rörelser
när den sladdar fram på ishala 80-vägar.
Jag känner solen som värmer näsan
medan den sliter i mitt hår.
Jag känner den kalla luften fylla mina lungor
på pendeltåget till Uppsala.
på strandpromenaden runt Visbys ringmur.