ur Kammardikter
I evigheten råder ingen tystnadI helgen har jag pratat så mycket Att orden blivit till stenar En man ropade ”Håll käften” åt mig Jag tog tag med min hand Och höll om min mun Ut sipprade ändå ord, dessa ord ”VI ger oss aldrig” fortsatte mannen Och han tillade ”Vi tystnar aldrig” ”Är det så bra?” sa en inspektör Och mannen fortsatte hemlighetsfullt; ”Ingen kommentar. Vi håller det för oss själva” Och han fortsatte ”Det är mänskligt att vilja tala” Jag frågade ”Klarar du av att själv leva upp till De åsikter, ideal och krav du har om andra?” Han svarade igen ”Håll käften” Mannen ville prata själv Men tålde inte att andra pratade Han försökte få mig att tystna Talet, detta tal, I all vänlighet Sådan kan ordningsmakten vara Den vill ha allt för sig själv Till vilken nytta undrade jag? Om 100 år är det inte hemligt längre Då har man eftersökt och rotat igenom Arkiven där det mesta finns dokumenterat Sedan när barnen blivit vuxna är det deras tur Sedan kommer de att prata på ännu mer Med dessa ord, Bara dessa ord Nästan Ingen tystnad råder längre på dagen Bara om natten stör vi ej med våra ord För då sover vi ju!!
Taleptox Skrev Den 20221229 <+> |
Nästa text
Föregående Taleptox |