Supertrauma. Vuxenvärldens sömn. Det övergivna barnet. Det svikna barnet. Det självutplånande barnet. En allt värre psykisk sjukdom. Förnedring. Den obeskrivliga schizofrena psykosen. Den chockade omgivningen, hur kunde han bli så sjuk?
Trettio år av omedicinerada diagnoser,
livet en enda lång serie av fiaskon och förödmjukelser. Psykiatrin ett jävligt dåligt
skämt. Hyra hus av en nonchalant kommun
som notoriskt vägrar att serva och underhålla
huset. Den sista droppen som får bägaren att rinna över, en väldigt kort stubin tänds som inte går att släcka. Explosion, jag dränker huset med bensin och tänder på. Underbart. Kommunen fienden undrar häpet tände han på huset på huset för det lilla? Han måste vara psykiskt sjuk. Vilken jävla idiot! Rättspsykiatrisk undersökning, jag klassades som psykiskt sjuk under brottet. Bra, mycket hellre rättspsyk än fängelse. Hamnar i ett helvete, Växjö rättspsykiatriska klinik. Ordineras av någon outgrundlig anledning en hästdos antipsykotisk medicin med konsekvensen att jag blir en känslomässigt avtrubbad zombie som lallar identitetslös omkring under ett år. Jag kom tillbaka till Örebro rättspsyk i augusti 2018 och medicineringen kvarstår under ett år. Summa: två helt förlorade år, plus lidandet i att vara en före detta människa som inte kunde tillgodogöra mig vården för att jag var ej kontaktbar. Summa: Jag går och bär på en otrolig vrede och ett hat i min stuga Lillebo. Jag skulle aldrig begå ett brott igen för jag skulle aldrig svika mina två älskade katter Winston och Jussi. Min läkare vet hur jag tänker men anammar så typiskt svenskt tystnadskulturen, svarar inte på sms och
pratar om snnat på läkarbesöket för ett
tag sen. Msn ska vara jävligt försiktigt
hur man bemöter och behandlar psykiskt
instabila personer vars liv bestått av alldeles
för mycket förnedring, förödmjukelse, svek,
kränkning och förolämpning. Man ska naturligtvis vara väldigt varsam och kärleksfull gentemot människor överhuvudtaget. Men det är så som det inte funkar i alldeles för stor utsträckning. Vad är det för fel på människor?