det regnar och jag tömmer diskmaskinen, jag för samtal med mig själv, monologer eller dialoger, huvuden, huvuden, huvuden, som om det fanns en uppsättning osynliga rum som jag går in och ut ur under dagens gång, och jag vet aldrig om det jag intalar mig själv kommer att gälla nästa dag, eller nästa vecka, tomhet som växlas med tillförsikt i en ständig ebb och flod, en evinnerlig slitning mellan två motpoler, dragningen åt malströmmen i det mörka vattnet och dragningen mot dagen och eftermiddagsljusets mildhet. jag sätter mig i hamnen och läser något ålderdomligt och lugnande, på en av bänkarna sitter en äldre kvinna med verkliga hål i sina ögon, och jag vet inte om hon har lämnat jorden bakom sig för många år sedan, kvar på bänken sitter ett skal och betraktar båtarna som åker in och ut ur hamninloppet, Helsingborg är som en grå mussla utan innanmäte. när jag är hemma igen drömmer jag om andra städer, om Seattle, om Mangalore, om New York, alla alternativa liv som finns precis bortom oceanens rand, precis utom räckhåll, så nära men ändå så avlägsna, den ljusdränkta innergården där någons pianospel kan höras genom ett fönster, ljudet av trafik från gatorna i främmande städer, sprit, kall sprit och musik, en ensamhet som fyller mig med en behaglig och lugnande tomhet, som en bedövad astronaut i underjorden försvinna ner i böckerna, i medvetandefilosofin, om medvetandet kan reduceras till fysikaliska processer eller om det är något mer, om det i så fall finns en tredje kategori i universum utöver materia och energi. i estetiken är allting lätt och ohanterligt, i filosofin är allting en kuk, kuk, kuk eller ett embryo, om det finns ett oändligt antal möjliga kopplingar mellan nervcellerna i hjärnan, miljarder och åter miljarder nervceller, är världen bara en av en oändlig serie möjliga världar, är Einstein bara en av en oändlig serie vetenskapsmän som alla ger upphov till sitt eget personliga universum….? jag tänker på dina bröst, din doft, den allt mer avtagande intensiteten när vi knullade på slutet, att Sörmland är tråkigt på vintern, att du aldrig slutade prata om dig själv, jag tänker på ett oändligt antal möjliga religioner som smetas ut på fosterhinnorna, som växer likt spiralformade trädgårdar på botten av deras hjärtan, gudar, gudar, gudar, i fluorescerande variationer, är kristendomen bara en av miljarder möjliga religioner, ett sandkorn i en öken av kristusfigurer, en droppe vatten i ett hav av religiösa uppenbarelser, jag måste tömma diskmaskinen och slänga soporna, hoppas att jag slipper träffa grannarna, alla är lite deprimerade så här års, man ser dem inte så ofta. jag behöver sova och drömma om ljuskänsliga celler i havet, eller det mögliga kaffefiltret i kaffemaskinen när man varit på semester, eller om elledningar som spänner sina strama linjer genom landsorterna, tror du på det..?