Katten spinner puppan




Stora duken, linne vävd av tidens tassar
Tråd på tråd längs sömmars stigar
Vattnet fågeln flyger där mot bottnen
Gamla gårdar nya städer
Bara minnet kan bevara
Luft som strupen skär itu
Mina fingrars svärta håller
Duken fuktig som en tavla
Nuet som ett sidenlakan
Lika tunt är tidens endast draperier
Rädd att falla ut ur tiden
Regnet är mitt skydd och vapen
Sidenlakan genomvåta
Snart skall natten återställa
Dagen blev en timme bara
Döljs av färger mått och ramar
Lång är vägen för var tanke
Språket uppstod först i själen
Allting torkar upp och jämnas
Över över månen skärva
Silvret glänsa duken bordet
Minns jag inte vilka var dom
Snart går jag ut ur huset
Genom skogen ner mot vattnet
Spända så mot hästens öppna
Båset tomt och grinden skriat
Stadens gator drömda himmel
Själen drar sig genom rymdens
Luft ljum på tjugo grader
Vägarna på himlavalvet
Rymdens nätverk
Stranden är så fri och öppen
Något nytt förändra allt
Vänds då upp och ner som gungor
Själen bar det första språket
Huset som jag lämnat
Hemmet glidit bort från huset
Vattnet bär en häst som drunknat
Det som lärde kattenn spinna
Blommor böjer sig för natten
Bunden utav tusen fiskar
Tankarna skall simma nära botten
Duken torkat solen lyser
Alla talar ständigt eller tänker
Vi kan aldrig stoppa det som talar
Talar hela hela liv konstant
Men jag går mot stadens lågor
Någon öppnar säkert dörren
Jag går in och ber om vilan
På en säng nära talet
Mannen säger jag är väntad
Mannen säger jag är vacker
Mannen ber mig tänka orden
Hur de bar oss hela dagen
Mannen sover vid min sida
Känner varma huden armhålan
Och den ömhet sluter snäckan
Stora stenar andas sakta
Välter över bäck och diken
Stor är kärleken jag tar ur själen
Dukar minnen sängens dessa lakan
Men mitt språk
Genomkorsar mig och säger
Natten för oss tätt tillsammans
Drivved färdas ut till
Större vidder vida havet strandat
Staden gälar andas under
Denna frihet svävar stumt
Fiskar stumt och mjukt de stöter
Målade kulisser strukna
Tavlorna då målade
Följer rummets väggar tak och golven
Det är mer än nån kan bära
Inte fisken inte mannen vid min sida
Sista grepp som aldrig återvänder
Världen är så vacker vart man vänder
Mannen kroppen skuldran vacker
Följer munnen när den närmas
Mina läppars ömhet säras
Vi är slutna våra famnar
När vi faller genom vatten
Är det också skönt att bottnen nå
Där vi vilar så varandras kroppar
Kärlek flyter där så långsamt
Där vi talar simultant med varandra
Bär oss grönsen över guden väntar
Tassen tråden spinner puppan