Genom asfalt


Sjunka genom dagens asfalt
Och mackadam
Nyckeln föder nya nycklar
Se om de passar
I dörrens släta
Öppna för tomheten
En växande rymd
I varje rum för sig
Flyter den genom dagens timmar
Tidtabellen borta
Som inte utesluter
Som inte är öppet
Hållplatser tätt
I väntan som är livet självt
Till nästa station
Resan är en väntan
Vid bordet en väntan
I alla köer en väntan
I själva rörelsen som spjärnar emot
Kroppens önskan att slå slaget
Mellanrummen mellan orden som
Upprepas och upprepas
Allt närmare den sista tärningen
Tills jag sitter vid karmen
Jag vet inte varför men resan fortsätter
Alla väntar utspridda delar
Samma upprepningar varandras minnen
Jag väntar på att du skall tystas
Jag lyssnar på andras samtal
Jag går av vid nästa hållplats
Och ställer mig redo
Att åter vänta
Numren byts ständigt
En karta svårtydd
Liksom tärningarna som kastades bort
Och du äger allt vad jag sammanfogat