280 ord

2 sidor


Scenen




Vid min sida flaggan
Som halas ner vinden
Som gett den liv mojnar
Horisonten sluts
Faller bakom mig ridån som döljer
Scenen där allting jag minns
Fördes över inför alla
Nu ändras allt till en annan
Plats varifrån det utspelade sig
Allting drar med tiden bort
Mot slutet av landskapet
Allt är mörkt och fritt när natten
Breder ut sina vingar och lyfter
Jag blundar och är med
Jag lyssnar till ljuden av samtal
Ut från centrum
Ur staden till landets öppna fält
För den nya dagen
Jag låter passera för nästa
Jag kan åter andas och griper
Mig fast i mörkret som befriat mig
Alla nätter inneslutna i sig själva
Den som vandrar genom stadens
Spunna mönster av gator
Allt som finns som ingen vet
Bildar en värld runt omkring oss
Därför kan inga slutsatser dras
Och vi flyter runt utan orientering
När scenen sluts och ljuset släcks
Faller den genom havets vatten
Mot botten där det absoluta
Mörkret råder
Dag och natt är borta
Tidlöst i ultrarapid djuren
Rör sig bleka och utan sinnen
Som uthärdar villkor främmande
Tungt vatten kyla mörker
Jag ser det framför mig
Som ingen sett där ingen varit
Allt sjunker ner och kommer
Till slutet där alla döda kroppar försvinner
I minnet hos tiden åter simmandes
I dåtiden tillbaka och framåt
Stiger från botten mot ytan
Allt klarare vatten som dras
Mot himlens blå
Och flaggan som halades ner
Under vattnet
Långsamt falnar
Till minnet av den
Svåraste rollen att spela
Inga applåder eller omtagningar
Osedd då ögon saknas
Publiken av blinda vattendjur
Utklädda i ofattbara former
De sista över den sista scenen
Skriver de slutet
I djupet i den lägsta graven