Allting färdas


Den som ligger
Färdas i tiden
Den som reser
Färdas genom landskap
En inre eller yttre resa
Tiden som faller
Tallens kottar
Barren lossar
Vriden av vinden
Vinden som vrider
Grenarnas låga
Pressade mot berget
Värmen ångar ur ljungen
Lila blommar berg och klippor
Denna låga böljande
Av vågor
Klädda slag
Återkommer
Jag färdas
Där jag sitter
Där jag ligger
Längre ut
Tiden flyter
I alla riktningar
Ge mig
Ord att strö
Längs stigar
Till havet
Från väster
Tallar stå
Låga klädda
Klippor
Jag utger mig för att vara
Någon annan
Min inre monolog
Upphör aldrig
Hela dygnet
Processar vi språket
Vi måste tänka eller tala
Det är ett evigt
Hanterande
Av språk
Vi måste tala
All vaken tid
Eller tänka
Det är som att andas
Det går aldrig
Upphöra
Monologen den inre
För mig bort
I tankar
Frånvarande konstiga
Gå längs en stig
Gå längs en tanke
Färdas i ord
Som upprepar
Tiden fylls av ord
Jag är ord som faller
Genom bilden jag stryker
Längs med håret
Och målar mig
I förger
Över ögon och ansikte
Är jag det jag tänker
Allt uppstår i själen
Och sedan
Genom hjärnan
Sist talar vi
Simultant
Jag ber om ursäkt
Och säger
Tröttheten tar över
Din berättelse
Men jag ger dig detta
Det finns en själ där allting uppstår
Det finns en själ
Och du förstår
Det är en gåva
Men det är allt jag ger