Vän, visa dig och viska sen´din gåva
så gnistor flöda ner uppå mitt bord
att gjuta mjukt din dräkt kring mina ord;
tygla så och låt ditt betsel råda.

Ja, vill du sen´som då och om igen
ge rim reson ity att tu blir ett
sufflös i mig i din textstil duett;
trots all min flärd och nesa, är du, perenn?

Ackordera så, lirka med din lyra
löd i mig vår våta glöd till vag neon,
logera, låt mig rumstera i bersån,

försnilla mig i dig, korka upp min yra,
blamage, spela roll, bara att versera;
puta nu ert lack, jag ska vidimera.