Jag satt i ditt knä och himlen var ditt ansikte
mitt trötta huvud vilade stilla mot ditt bröst
medan ljudet från dina andetag och hjärtslag
skapade en musik som jag aldrig kan glömma

När jag vaknade hade ditt svarta lockiga hår
fallit nedför mitt ansikte som ett mörkt regn
genom håret kunde jag se små strimmor av
solens breda strålar

Dina mörka ögon mötte mina och en känsla
som jag aldrig känt förut marscherade in i
mitt hjärta och som spred sig som en eld
genom hela min kropp

Ljudet från tunnelbanevagnen försvann,
färgerna omkring oss blev skarpare,
tiden stannade, och ljuset blev starkare och starkare

Ditt namn har jag aldrig glömt,
trots att jag aldrig kramade dig,
kysste dig eller ens talade med dig igen,
men jag räknar ändå dig som min första sanna kärlek.