Nu kommer vintern sakta men säkert krypande och snön faller längs marken. De snöflingorna nuddade är en vitbrisande isgata. Stora så som små, alla är lika välkomna. Denna stora utveckling, faller alltid platt inpå en större sanning. Viljan stretar länge och unikt mycket, för att vinna sina energier åter. Poetiska samvetskval, lika erövrade så som vinterns strålar pekar ut värmen inombords. Vårens stora intressen, lider åt nya droppar, som vatten i mungipan. Vintern smälter, vintern hugger i ens bröst. Lite ansträngande och desto mera unikt anpassat. Att leva med vinterns alla energier, ger mig sinnesfrid. Vintern smälter, jag småler åt alla strapatser inuti denna fantastiska årstid.