Mogna gener och föder kreativt synfält likaså desto fastare hastigheter, huvudet är fastspänt och serverar spänning. Vilket år ska detta skapa ett linjerat tonfall? Ljudet kryddar fartsträckan i ballistiska teorier, nu gäller fort likadant magnetiskt sant. Linjerna i huvudröken kröks högt samt mera desorienterat i mellanvidden, kallar de barmhärtiga till åter ett öppet minnesrum. Ett två och står på pall för ett fall, kallar de som inte ger efter för dygdens alla klagomål. Visten på morgonkvisten eldigt korrigerad då sinom dit om liksom exakt är före alla ogenomträngliga små kvitter.

Hallå och vad som inte är lugnet över ett hjärnkontrakt, balanserar föredömet livets hektiska tillfälle att ösa ord till en poesifanfar. Smickrar vissa vinnande vara bart i linsen av det som ögat inte fokuserar på. Är du blind eller? Nej jag är något mera som somliga kallade lindade ordpuddingar fastankrad i en liten egendomlighet. Missade att fakturen inte gav vika då det verkligen gäller och upprättade den egna sekunden med målande drastiska reservkontakter.

Hur som helst en evig tur med ord som inte slutar att fungera, just så hanteras en liten minnessvajande interpellation, med ingen alls koppling till poesins alla politiska egenheter. Endast ett fantasiminne där ges ett hest konstverk, som ingen kan riva i frågan om huvudet är närvarande.

Håll ut då dessa poesi minuter tillsynes är linjen i radernas allsmäktiga tids kontroller, landmärket som inte förses i skuggan över ett litet närminne. Det ljusnar upp och livet bygger mera kärlek i alla invånare av verkligheten. Det kontramässiga dialekten som inget ska kunna befatta, är fattningen i ordets alla byggstenar och här är vi just nu. En författad form med gnistan på kvisten som inte ger vika för någonting.