Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

TÖRNESNÅR


Människa står vid människa
i mörker intill mörker
Tysta, samtidigt så väldiga
Fyllda som de är
med drömmar, blod
och svarta sjöar
 

Människorna skingras 
liksom upplöses inför varandra
som blysvarta moln
Och åt olika håll söker de sig 
mot okända mål
likt fåglar på flykt
bort, allt längre bort 

 
Allt detta gör mig nu så förtvivlad


Hur slipper någon undan
detta sorgesvall?
Jag är fast
tryckt invid en vägg av törnesnår
vars taggar plågar mig
Det finns ingenting
och ingenting är vad jag har

 
Jag drömmer om en fågel
och en dag kommer du kanske
och landar i min hand
Våra blickar möts
Jag ser att du ser mig
och jag ser att du ser att jag ser dig

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av till E
Läst 148 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2023-02-20 09:41



Bookmark and Share


  Peter G VIP
En mörk och vemodig text, men texten har många fantastiskt vackra strofer och allt är mycket välformulerat. även om dikten bär på mycket mörker och sorg, så tycker jag att du ändå släpper in en del ljus med den sista versen. Fint!
2023-02-21

  Anya VIP
Känner stor sorg och smärta när jag läser din text. Varje strof tilltalar mig på sitt alldeles egna sätt. Slutet lyfter texten ytterligare.
2023-02-21

  Lehva VIP
Den totala hopplösheten och den totala tomheten. Törnesnårens taggar kommer att slipas av och fågeln kommer att komma. Men troligtvis i gestalt av någon annan. Som ser dig för att du ser. Och för att du känner.
Dina texter är unika. Du har det. En förmåga att gestalta med ord.
2023-02-20

  Kajan VIP
Människan/människorna i en närmast förutbestämd rörelse bort ifrån varandra.; men behöver det vara så, och kan något föra dem närmare varandra ?

Fågeln i drömmen får mig att tänka på historien om rödhaken. Den försöker i sin nåd lossa på taggarna i Jesu törnekrona, och då hamnar en droppe blod på dess bröst, och den förblir där sedan dess; på ett liknande sätt blir fågeln i drömmen ett bud om nåd, att den lever och kan bli verklig.

Kanske är ett rivande av barriärer på olika plan det enda sättet att få lidandet att upphöra, att finnas till för andra, till en slags kärlekens gemenskap. En utopi för hela mänskligheten, men möjlig på individnivå.

En text med dov skönhet, likt ett mörkt moln med tunn silverkant.
2023-02-20

  Emanuel Sigridsson VIP
En sorgesång om livet men här finns också hopp. Får mig att tänka på att det är resan som gör mödan värld. Den sista strofen äger ljuskraft längs den stigen.
2023-02-20

  jba VIP
Människa står vid människa
i mörker intill mörker

Vilken fantastisk inledning!
Du skriver så att det går rakt in.
2023-02-20

  Sparvögat VIP
Så vackert du målar svärtans smärta ~ förtvivlan som vilar vid ~
hoppet som famnas av fågelns blick…
Titeln är magisk ~
dina ord berör mig…
Så fantastiskt bra!
2023-02-20
  > Nästa text
< Föregående

till E
till E