Där, på ett fält

under de gamla träden,

står stenarna –

tysta, oföränderliga,

som om de mindes vinden

innan vi lärde oss tala.

Kanske sover du i vinden,

kanske följer du oss

genom de osynliga labyrinter

där varje steg blir till minne

och varje minne till sten.

Kanske känner du vinden

där jag rör vid gräset,

och lämnar min skugga

bland stenarna.

Ingen talar.

Stenarna tiger.