Skarabeerna  rullade de släckta namnen framför sig

och sju slag ur hjärtat

medan stenen

och minnet höll vakt

över dem som föll

i fjärran mörker

ur ditt fördolda

molnen som en rök

med det tysta hotet över torget

när skuggan öppnade sin mun

och hettan låg tung över gatorna

du badade i lindens spegelbild

där allt gick samman till en annan geometri

mot en punkt för vila

som vidgades och började på nytt

och åter var

åtta slag ur hjärtat

som en svallvåg efter eldens glöd

och sedan

det lätta fallet mot din panna

när du lossade din blick från min

och vred den ut

mot gatans fördröjda sken

och det var ont om tid

medan bilden deformeras

av väggens fuktiga ådror

och mörkrets skeva yta

i nio slag ur mörkret

följde jag deras utdragna puls

tills hjärtat inte längre svarade

sedan stannade skarabeerna

jag gick mot valvets mynning

när bilden frös till svart och vitt

och tystnaden hårdnade i rummet

 som om jag redan stod i det förflutna