Jag inser att drömmar är tröst
För där finns du alltid nära
Alla talar med förlåtandets röst
Alla nära och kära

Varför är verkligheten hård
Så främmande fjärran
Ingen talar och lämnar den hjord
Vi sattes till av Herran

Arvet gräver sig ner i min själ
Arvssynden trodde jag aldrig på
Jag trodde vi var för varandras väl
Inte att du skulle lämna och gå

Kan drömmar föresväva innersta känslor?
Drömmer du även om mig?
Eller är det bara mina innersta rädslor
Som slagit rot och handlar om dig?