Mina känslor är mig nära
jag måste lätta det hjärta
som är tungt att bära

En dag så ses vi åter
en dag så kanske
kanske du mig förlåter

Min resa hit var tung
när jag började
började jag ganska ung

I början var allt av hämnd
mitt hat till livet
mitt hat gjorde sig känt

Jag slogs och förstörde
jag skrek på hjälp
men det var ingen som hörde

Jag visste inte ett skvatt
varför folket gömde sig
hölls sig undan därför att

Hatet drog mig under jord
det drog min snok
över fatet på ett bord

Hatet högg mig överallt
där blodet rann
där blev det kallt

Då blev jag också matt
då när sorgen kom
så blev allting svart

Det var en regnig dag
som sorgen kom
m-m-mina andetag

Paniken grep tag i min kropp
allt var förlorat
jag såg inget hopp

Jag straffade mig själv igen
straffet var något
något som en vän

En vän som tog
aldrig med sig
det inom mig som dog

Jag tog mig i kragen
bara plötsligt sådär
här om dagen

Jag har ju ändå ett förbannat driv
SÅ NU JÄVLAR, NU JÄVLAR
GÖR JAG ANSPRÅK PÅ MITT LIV!