“Kom igen då!” Nadja går igenom den våta snön som blir till vattenpölar efter hon trampat i den. Det är plusgrader idag men på ett blött och omständigt sätt. Skorna är redan dyngsura och jeansen är blöta upp till knäna. Den svarta jackan fyller sin funktion i alla fall. Hon bestämmer sig för att springa sista biten och vattnet skvätter åt alla håll när hon sätter ned fötterna. Äntligen är dom uppe på torget där är det iaf ingen snö.
Anna och Tilde har redan hunnit fram till caféet och står och väntar utanför dörren.
“kom igen nu Nadja” hon tittar på sina byxor och skäms, de är genomblöta och de rosa skorna är mer mörkröda nu av allt vatten. Hon är kall. “ja jag kommer ju”.

Dom går in på caféet och börjar titta i glasmontern, Anna har redan bestämt sig “en chokladboll.” Hon väljer alltid samma sak, jämt spelar ingen roll vilket café dom går på. Tilde som är ekonomisk funderar länge innan hon väljer en blåbärspaj med vaniljsås och vatten. Nadja tänker och tänker, är mest nervös över att behöva göra den här beställningen. Mannen bakom disken möter hennes blick “ja vad önskas idag?” Han ler mot henne och hon harklar sig för att få rösten att hålla
“Eeh en panini med fetaost och en kaffe tack” “Absolut, vill du ha mjölk i kaffet?”
“Ja tack” svarar Nadja och flyttar bort en hårslinga som lagt sig för nära ansiktet.
“Okej, kaffe med mjölk och en panini, vill du att jag ska värma paninin lite?” säger mannen och möter hennes blick
“Värma?”
“Ja..ibland kan brödet bli lite segt när det står i montern och om man värmer den några minuter så får den lite yta”
“okej, eh..ja visst” han plockar upp smörgåsen och lägger den på en plåt som han stoppar i ugnen, knappar in 60 sekunder och kommer tillbaka.
“Okej, bra toppen, då är den snart klar, du kan betala här 65 kronor” han pekar med handen mot betaldosan och ler mot henne.
“mycket frågor idag och beslut att fatta” han skrattar lätt. Nadja som är så nervös att hon inte hittar blippen på kortet och sedan slår fel kod lyfter bort håret som fallit ned i ansiktet igen.
“ta det lugn som du ser är det inget folk i kön, vi har all tid i världen” Nadja är fokuserad på dosan och får till slut till det och tittar upp på mannen, samtidigt piper ugnen och han hämtar smörgåsen till henne och placerar den på brickan.
“Sådär”
Det plingar till i den lilla klockan som hänger ovanför ingången och ett par kommer in. En tjej med blonda lockar kommer in och ställer sig vid montern och tittar på alla bakverken som står uppradade. Killen kommer efter och petar henne i sidan vilket får henne att slå till honom i magen. Han håller sig för magen och grimaserar. Hon fnittrar och reser sig upp och studerar tavlan innan hon möter mannen i kassan och säger “hej”. Nadja studerar paret och råkar få ögonkontakt med killen, hans bruna lockar lägger sig för de blå ögonen. Han ler mot henne och frågar sedan tjejen om hon har lyckats bestämma sig. Nadja plockar upp sin bricka och nickar mot mannen i kassan som ler och höjer ögonbrynen mot paret intill som tydligen fångat även hans intresse.

Nadja letar med blicken efter sina vänner och antar att dom gått upp på övervåningen. Så hon följer den smala trappan upp.
“Alltså jag kan inte sluta tänka på honom och igår när jag var ute med pappa och åkte bil för att handla. Precis när vi skulle svänga ut från garaget, ja vem kom då? Jo det var ju han och precis när jag tittade så råkade han titta på mig och jag började as-garva..”
Nadja sätter sig ned i hörnbordet tillsammans med sina vänner, Anna är i full gång med att berätta om gårdagens “möte” med en kille som hon gillar. Han tycks dyka upp på de mest konstiga ställena och hon menar att dom får “kontakt” varje gång. Samtidigt som hon skäms så mycket över sig själv att hon knappt klarar av det.
Nadja smuttar på sitt kaffe, det är hett och smakar beskt men har sin effekt. Hon känner sig så vuxen när hon dricker kaffe. Anna nästan ligger ned i fåtöljen med kudden över huvudet för att visa hur mycket hon skäms av händelsen som inträffat. Tilde ser mindre road ut och reser sig upp
“Jag ska gå och hämta vatten, är det någon mer som vill ha?”
“Nej det är bra tack” säger Nadja och smuttar på sitt kaffe, “Anna? Du kanske behöver kyla ned dig lite?” säger Tilde med en menande blick, Anna räcker finger åt Tilde som går sin väg.
Nadja tittar på Anna som är helt rufsig i håret och hon känner hur hon blir varm inombords. Dom är bästa vänner, så nära att dom nog har samma blodsband. Anna är alltid så rolig, lättsam, lite för mycket men ändå alltid på gång. När man är med henne så händer det alltid något och man kan alltid känna sig trygg med henne. Det kanske är det som Nadja gillar mest, det spelar ingen roll hur hon mår, hon kan ändå alltid lita på att Anna finns där när det krisar sig.
“Jaha, du överlevde beställningen den här gången också?” säger Anna och tittar på Nadja med värme. Nadja känner hur kinderna börjar hetta av minnet vid disken, “Ja..det var väl inte den lättaste beställningen direkt” säger Nadja.
“Vadå, då? Vad händer?”
“Äh, han ställde så många frågor bara och jag slog fel kod och…” Nadja tar en tidning och fläktar sig med.
“Jag är helt säker på att du ägde det, och herregud fel kod! Hur många tror du inte han möter som slår fel kod eller blippar på fel ställe? Han står ju där varje dag!” Anna har tagit en stor bit av chokladbollen medan hon pratar på och jobbar hårt på att fånga upp kokossmulorna som ramlat av chokladbollen.
“mm”, det är lättare när det är tjejer i kassan, jag blir inte lika nervös då”
“Men kom igen Nadja, en 50 årig snubbe, vad har du att bli nervös för inför honom? Det är ju som pappa” Nadja känner sig bara dum som försöker fortsätta den här konversationen.

Plötsligt hörs en röst
“Men snälla, kan du bara ge dig någon gång” det är tjejen med de blonda lockarna. Ett högt skratt hörs bakom henne, det är han, killen med de bruna lockarna. Nadja har svårt att släppa honom med blicken, de där blå ögonen.
Bakom paret kommer Tilde med en mindre road min, lyfter på ögonbrynen och sätter sig ned “det tog sin tid” säger hon.
“Vem är han?” viskar Anna över bordet Tilde tittar på dom båda
“jag vet inte, någon stöddig typ som tycker att han är väldigt rolig och tydligen inte kan ta vatten ur en tillbringare. Han tyckte det var väldigt viktigt att berätta för mig hur man gör för att inte få alla isbitar från kannan”.
Nadja kan inte låta bli att le åt tanken på att Tilde fått det förklarat för sig. Hon som alltid är så noggrann och gör rätt sak i rätt tillfälle. Kan räkna på allt och gör aldrig fel, hon skryter gärna med det också - att hon är smart.

“Ja men hallå, friluftsdagen på torsdag?! Har ni bestämt vad ni ska göra eller?!” säger Anna.
“Jag ska ta curling, nästan alla i klassen har valt det och det känns kul att få prova något annat, jag är så trött på längdskidor.”
Nadja tänker på curlinghallen, möjligheten att ramla och främst då att killarna från 8C ska med.
“Nej jag har valt längdskidor, skönt att vara nära hem” svarar Nadja. Nu tittar båda på Anna.
“Men hallå! Varför måste ni välja olika för? Jag trodde vi skulle göra det tillsammans! Jag hade iofs tänkt åka slalom, men mamma och pappa tyckte att det kostade alldeles för mycket för en friluftsdag”.
Nadja tittar bedjande på Anna som för att få henne att välja längdskidor med henne utan att Tilde ska bli sur. Det tar inte lång tid innan hon säger.
“Ja, det blir väl längdskidor då, för curling kostar ju också”.
“Alltså ni är såna loosers!” utbrister Tilde

Nadja himlar med ögonen och skakar på huvudet, man kan ju undra vem som egentligen är en looser i det här bordet. Men hon säger inget. Hon märker hur killen med det lockiga håret tittar mot deras bord. Det är någonting med honom som får hennes hjärta att slå extra slag, det både isar och pirrar i kroppen på ett konstigt sätt.
Hon dricker sitt varma kaffe och lyssnar på Tilde och Anna som diskuterar vilket sätt som är bäst för att vinna i schack. Ska man flytta kung och dam eller inte och vad är det vanligaste felet man gör när man spelar schack egentligen? Nadja gäspar och tänker på den där boken som hon hittade i biblioteket som verkade så bra men som hon sedan glömde bort vart den stod. Biblioteket var helt klart bästa platsen på hela skolan, men hon tyckte att böckerna var lite mer intressant än ett gammalt schackspel med svarta och vita spelare. Hon måste försöka leta efter den där boken imorgon, kanske kan hon fråga bibliotekarien trots att hon inte kan namnet på boken, hon vet ju ungefär vart den stod.
“Hörni, bussen går om 15 minuter vi måste dra!” säger plötsligt Anna och reser sig upp.
Nadja vaknar upp från sina dagdrömmar och inser att kaffet kallnat och mackan tagit slut, det har också tiden.. Det har blivit mörkt ute och små snöflingor har börjat singla ned från himlen. Caféet har betydligt mindre gäster nu än tidigare och killen med lockarna verkar också ha gått.
“Jag måste på toa först, kan du ta brickan Nadja?” ropar Anna och skyndar ned för trappen. Tilde plockar ihop sin bricka och ställer den i stället och följer sedan efter Anna. Nadja som inte alls är lika snabb reser sig, tar sin svarta jacka över axlarna och plockar ihop koppar, papper och fikabröd på brickan och samlar ihop alla smulor från Annas chokladboll “okej jag väntar ute” säger Nadja.

Hon vänder sig om för att ställa in brickan, som nu är överfylld med fat, koppar och glas, i stället. När hon vänder sig om märker hon inte att det står någon bakom henne. Den plötsliga kontakten skrämmer henne och hon snubblar till, tappar balansen och håller på att välta hela brickan “jävla helvete” utbrister hon och ser hur glaset glider över kanten och åker i golvet med en smäll. Hon bara väntar på att hon själv ska ligga där på golvet med brickan i ansiktet. Men så känner hon hur en arm fångar upp henne och brickan så hon återfår balansen. Kaffekoppen med det gamla kaffet välter och spiller ned hennes kläder.
“Det där var nära” hör hon en röst säga, hon tittar upp och ser rakt in i ett par blå ögonen. Hon rätar på sig och försöker återfå balansen över sig själv och brickan. Men han tar brickan och ställer ned den på bänken “Är du okej?”. Nadja bara stirrar på honom, på glaset som ligger utspritt över hela golvet och det kallnade kaffet som hamnat på tröjan. Vart fan kom han ifrån hinner hon tänka innan hon kommer ihåg vad som hänt och var hon var påväg “glaset, helvete!”. Han rör vid hennes arm “är det säkert att du är okej?” hon tittar upp på honom och samtidigt hörs steg, det är mannen bakom disken som kommer springandes.
“Behöver ni hjälp? Gick allt bra” han tittar på Nadja som rätar på sig och känner hur hon plötsligt rodnar i hela ansiktet över att hamna i centrum för en sådan pinsam situation. Mannen tittar på henne med en lugn blick “ingen fara, är du okej?”. Hon lyckas nicka mot honom och tittar sig runt på allt glas som ligger krossat mot golvet.
“Jag fixar det här vännen, gå du, dina vänner väntar och ni är tydligen sena till bussen”. Nadja vet inte riktigt vart hon ska titta eller göra, “eh är det säkert?” hon tittar på mannen som nickar
”okej, ja, eh tack” säger hon och går försiktigt över det våta glaset och rättar till väskan innan hon springer nerför trapporna på skakiga ben.

Hon känner den kalla luften slå mot ansiktet när hon kommer ut genom dörren, vännerna vinkar till henne att skynda sig och dom springer över torget. Snöflingorna viner runt dom och den slaskiga snön har blivit hård och knakar vid varje steg. Anja känner hur den kyliga vinden letar sig in genom den våta tröjan och kyler magen. Hon ser hur buss nr 2 svänger in vid hållplatsen och ökar takten. Dom hinner precis fram till bussen innan den börjar blinka, dom tackar chauffören som ser trött ut och blippar sina busskort. “YES! Vi hann!” ropar Tilde och gör segertecken när hon dimper ned på handikapps sätet med fyra platser. Anna och Nadja tittar på varandra och Tilde och skrattar.