SPIKEN PÅ HUVUDET

Jag söker efter hål
så att jag kan tömma
mig på ångestvrål
för att kunna drömma

och småle åt allt gott
på det smörgåsbord
som jag en gång fått
från världen utan ord

om tacksamhet eller
någon slags svek
och inte heller
av pseudokärlek

Jag vill allra helst
simma i en älv
och närsomhelst
skratta åt mig själv

Jag slår spiken
mot min huvudskål
och hör skriken
från dess djupa hål

och sjunker som mig själv
ner i en mörk och djup älv

och min hud blir len
och jag har blivit ren

Mörka drömmar som
i tvång rörde sig om
tacksamhet, spik och svek
och låtsad kärlek

drunknar i älvens djup
när jag får en kallsup

och hör mig ryta
att jag kan flyta

både natt och dag
i varenda älv
så länge som jag
är mig själv