Jag är blott en förspilld surrealist,
Förslösad på korrekturläsarna
I sällskap av ordande mäns förluster
Indrivna i min lekamen
ligger jag vaken om natten med en litania uppslagen, Nedslagen
Med ett hål i mitt hjärta
där orden tar sig in.
Inte undra på att jag kväver min gråt i handen min.