jag har varit på studiebesök i filmen american psycho...i en värld av oskrivna regler och mönster.
Studiebesök i Barbie-land
På fest
Stekarfest - Framgångsfest - Födelsedagsfest
Jag är på besök i en annan verklighet - jag är på besök hos Ken och Barbie. Jag gästar deras lilla cirkel av framgång, deras lilla klubb för inbördes beundran....Deras incestuösa bubbla av champagne och märkeskläder....
(vad faan gör jag här? varför gick jag med på detta?)
Ja just det jag är ju inbjuden av min vän som känner en av kostymerna som fyller år och det kan vara bra för mig att möta mina fördomar om stekare och deras tillhörande tjejer - eller ska jag kalla dom trofeér.
(shit asså vad är det här för människor? alla är som tagna ur American psycho och deras blickar av förakt besudlar mig när jag går förbi, jag känner mest för att rycka huvudet av en stekare och använda det som hjälm under kvällen...Det skulle iaf sätta igång festen)
Hittar mina vänner och får ett glas rosé i handen, hälsar och tänker det här kanske inte blir helt galet ändå vi är ju trots allt på terassen till kulturhuset och det är fin utsikt och det finns ett dansgolv och då kan det ju inte gå helt fel - jag menar finns det musik finns det ju alltid en öppning till en rolig kväll.
(mmm jag borde ha vetat bättre....borde ha sett det komma när jag såg skorna på dom små anorektiska platinablonda bimbetterna och polerade killar)
Jag märker snabbt uppdelningen, killarna sitter i grupper och jämför bilnycklar och pratar om senaste kontraktet på firman och hur mycket pengar dom kommer att få i bonus nästa år. tjejerna sitter i sina grupper och jämför platina-tonerna i håret eller hur mycket dom har lagt ner på sin krigsmålning för kvällen eller så sitter dom och ger sina ååhhh och wow till killarna som briljerar med sina framgångar.
(den här världen verkar inte ha kommit förbi 40-talets normer om kvinnor som ett snyggt tillbehör, någon att visa upp, som en ägodel...hallå jämställdhet och respekt nån?)
Jag träffar en enda vettig person förutom mina vänner som inte behandlar mig utan respekt och som inte tycker att jag borde hålla käft och se snygg ut. och han visar sig oxå vara på besök i denna verklighet som han uttrycker det. han blir vår livlina i detta mörker av farmgångshjälmar och brattjejer...Han är riktigt trevlig och rolig och tydligen gillar han att dansa.
(kom igen låt oss bege oss till dansgolvet och utmana dessa stela poserande fasadmänniskor i lite rump-skak....kan dom dansa utan att spräcka sina frisyrer som så blanka ligger på plats och kommer tjejerna att klara att stå i dom där klackarna alls?)
Sagt och gjort vi beger oss till dansgolvet och trotsar alla blickar och regler som verkar finnas för hur man får och ska göra när man är tjej och vi börjar dansa.....förutom att vi hatas hårt av alla tjejer och föraktas av dom flesta killarna så njuter vi av att göra det vi vill och vara jävligt bra på det oxå. Till slut blir dansgolvet faktiskt fullt.....
(för faaan är alla dessa människor födda utan takt och rytm? är dessa människor helt i avsaknad av stil? är det något som försvinner när man har ett von namn eller jobbar som jurist....lobotomeras dess människor på handels och jurist linjen för att bli som robotar som bara jobbar tränar och sover....håller världen på att tas över av "stepford wifes"? det är nu jag börjar bli riktigt rädd?)
Jag har till denna dag aldrig varit med om så många människor utan taktkännsla på samma dansgolv. Killarna hoppar och hänger på varandra som tonåringar till technon som spelas i något som mest kan liknas med kramp och i en takt som helt övergår mitt förstånd...Tjejerna står mest still och svänger lite på överkroppen och försöker komma undan med att låtsas som dom dansar. Killarna cirkulerar mellan tjejerna och försöker utföra någon märklig dirty dancing som mest innefattar att stå bakom och försöka synka någon form av höftrörelse.
(är detta ett skämt, är detta dawn ofthe dead going brat? detta kan inte vara möjligt!!!)
Jag känner att detta är mer än ja klarar av så vi gör en snabb sorti och återvänder till denna världen och åker hem
Min slutsats av detta är att jag på inget sätt passar in eller vill vara en del av den här bubblan och jag somnar gott med vetskapen att jag vaknar imorgon och allt kommer att vara bra :)
Over and out - mission completed
Back home.
Prosa
(Novell)
av
Nova-Liv
Läst 570 gånger Publicerad 2006-08-12 13:10
|
Nästa text
Föregående Nova-Liv
Senast publicerade
Sorgens brunn Omstart Bröllopsdikt Oredigerat Jag minns dig Soul Mate En liten reflektion om känslor .... Se alla |