Dikt av Julia Engström

Jag måste bara få undra, när trädet tappar sina löv på hösten, känner det sig då lika naket som jag gjorde när jag klädde av min själ för dig?

Jag gav dig nyckeln till mitt innersta rum, du tog nyckeln o slängde bort den till andra sidan himmelriket.

Trädet står naket inför hela världen, jag gav bara tillträde till en person, ändå är det värre för mig än för trädet.

För mig var du den viktigaste personen i den här galaxen.

Ja, jag gav nyckeln till fel person, men det är vackert att våga är det inte?

Vi är modiga både trädet och jag.