Min älskade Överdoktor Busty Ballroom knackade på min dörr på Psyk Avdelning Gröna glädjen. Jag såg direkt att hon var så där kåt och förstod vad som skulle hända, en härlig holmgång på det privatägda sjukhuset Nattugglan. Jag hade varit psykotiskt sjuk i 11 månader och min sista utväg var att betala ingenting för en mycket exklusiv och alternativ ömsint behandlingsmetod. När jag satt i dagrummet en eftermiddag och lyssnade på Satie så kom min medpatient Svartare än Svart och slog sig ned. För tionde gången så drog han sin otäcka barndomshistorik för mig och jag såg i hans blick att det spirade ett hopp och framtidstro.
Idag dansade alla patienterna till underbar 70-talsdisko och jag och en kvinna i 50-årsåldern gick in på hennes rum och hade en fantastisk skön stund. Psykolog fick man träffa varje dag för det var en klinik med resurser. Det hade slutat snurra ett kaos i mitt huvud och vacumet på nätterna hade börjat klinga av. Klinikchefen Moxy Poxy och spelade schack och drog härliga sjuka skämt. Avdelningen var ett sprudlande och böljande kärlekskollektiv på vilket sjukdomstillstånden hävdes och man blev glad igen. Jag började inse och förstå vilken sjuk barn- och ungdom jag hade haft och hur fullständigt chanslös jag hade varit. Jag grät ut i Doktor Busty Ballrooms famn. Hon var så fin. Efter min 6 månader långa behandlingsperiod fixade sjukhuset ett jobb till mig och jag bytte lägenhet. Patienterna på avdelningen blev mina nya vänner. Jag träffade Busty Ballroom ibland och vi pratade om att gifta oss. Vad härligt det är att vara människa.