Vi äger hela solsystemet...tror vi.
Natthimlens satelliter
irrar runt, Teleskopet
fångar ett flimrande ljus
som för längesedan har slocknat
i ett ljusårs vårvind,
i ett uppfällt glas rödvin
på min stamkrog, bakom månen,
ett upplyst rum i ett svart hål.
Jag är blind, du är blind,
Vi är blinda och figurer i en saga
av blått rinnande stearinljus,
nerför en himmel drömde hon
att Mars är våra nästa planet.
Att där ska våra barnbarn bosätta sig.
Jag förstår nu att det redan är försent.
Att sista droppen olja redan dunstat
i sin karga vintervik.
Förlåt mig spionballong
din vita sommarklänning
du dagen flytt som natt du endast blänka
i ditt månskens ljus ska jag berätta
om alla dom fönster som släckts
och låtit nattens alla drömmar dansa ut
visste jag att du en gång fanns.