Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det är kanske bättre att se framåt?


Bergsjön - del 2

BERGSJÖN - del 2

Jag googlar efter Bergsjön och finner att den har formen av en katt. Jag bestämmer mig för att bege mig dit för att känna på vattnet.

Det är en varm dag i slutet av juni som jag sätter mig på tåget för att resa till min barndoms stad. Jag vandrar planlöst runt i staden för att invänta natten. Det är på natten det ska ske. Mitt första bad i Bergsjön.

Jag letar mig mot sjön. Jag har pannlampa på mig. Med mig har jag badbyxor, handduk och simglasögon.

Väl framme så byter jag snabbt om. Jag är förmodligen rädd för att ändra mig. Det vore ju så lätt att bara springa därifrån och ta tåget från staden och väl hemma kunde jag ju låtsas som ingenting hade hänt vilket på sätt och vis vore sant. Det enda som hade hänt var väl att jag hade visat prov på min feghet.

Jag går i vattnet vid katten öga. Jag är kall och hör ljudet från fåglar av obestämd art. Snabbt vänder jag tillbaka till land. Jag behöver tänka: Att våga är att vara. Jag har nu mitt livs chans att känna mig själv.

Jag tar på mig simglasögonen och allt blir suddigt. Med målmedvetna steg går jag ut i vattnet och efter ett tiotal steg förlorar jag bottenkänningen.

Jag simmar nu mot kattens mitt. Vattnet är säkerligen ljummet men jag fryser I varenda por. Väl framme vid mitten stannar jag till och tittar upp mot den nattliga sommarhimlen. Aldrig har jag känt mig så nära ett utomjordiskt liv.

Jag tar ett djupt andetag och dyker målmedvetet ner djupet. Det är långt till botten. Längre än jag kunnat ana. Väl nere vid botten får Jag en märklig syn av hus i miniatyr som omgärdar en kal yta.

Jag låter min högra hand känna på ytan. Den är av is. Jag famlar efter något att hålla mig fast mig i och finner en fastfrusen pinne. Med bägge händerna tar Jag ett stadigt tag i den för att hålla mig fast vid bottnen.

Men vad är det för pinne? Det är ju en ishockeyklubba! Jag ser nu att jag befinner mig på en ishockeyrink och att denna tycks växa. Husen som omgärdar rinken har fått liv och reser sig till ett fullstort mentalsjukhus.

Jag behöver nu luft och beger mig upp mot vattenytan. Det förefaller dock som det är längre upp till ytan än ner till botten. Jag för en evig kamp av ångest, kramp och frustration.

Jag undrar nu varför jag är här?




Prosa (Kortnovell) av Dan Berg VIP
Läst 131 gånger
Publicerad 2023-04-21 01:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Dan Berg
Dan Berg VIP