allt är annorlunda
inget är sig likt
men inget har förändrats
allt är detsamma
jag är den samma
(den sanna?)
fast
är jag?

på morgonen
jag andas, hjärtat slår, jag har puls (jag kollar noga varje morgon)
går upp i gryningen
dricker vatten
tar på mig samma kläder
som jag gjorde igår
duschar inte varje dag
men luktar ändå inte svett
(jag har funderat på det där, varför luktar jag inte svett, längre...)

sen kaffe

sedan
i spegeln
är jag den samma, som igår
fast näe

jag ger det en chans
ansiktet alltså

vi vinner inte alltid, ingen av oss
men vi ger det en chans
varje morgon

på jobbet dansar jag
när tillfället ges
och då, precis just då,
finns ingen morgondag
(att oroa sig över)