att låta sig själv gå
to let yourself go
sjangsera, degradera, förfalla
att stå vid sidan om, inte bry sig
att vara fullständigt obrydd
vi ser dem varje dag, lite här, lite där, kanske en granne, en kusin
och vi mäter dem med ögonen, vi är alltid lite högre upp, liksom bortom
men på den rätta sidan
för vi rör oss inom det allmänna accepterade, inom bellkurvan
det trygga normala
guskelov
vi är de som sköter vår hygien, lägger slant på deodorant
ser oss i spegeln varje dag, rättar till våra anletsdrag
köper nya tandborstar
är punktliga, lojala
kör periodisk fasta, följer modet
men ängsligt undrar om vi duger
vi är de som sköter oss
alltid mer för andras skull än för vår egen
vi är de som kapitulerat
som resignerat
men med den obehagliga känslan av att ha förlorat något
för länge, länge sedan
innan vi ens kunde formulera, protestera
värja oss
så jag anar, mer än jag vet
att inom oss kliar ett uns av avund
avund över det obrydda
avund över onåbarheten hos de obrydda
avund över det absolut självklara att bara få vara - som de obrydda
och jag anar, mer än jag vet
att vi i smyg dagdrömmer
om det ljuvliga i att få slippa allt
om det härliga i att få släppa allt
om det befriande i att få sippra ut ur våra rustningar
om att obrytt få strutta runt i skitit hår, gamla skor, dag efter dag
få använda den gångstil vi var födda med men som vi jobbat bort
för andras skull
för den ansiktslösa massans skull
få släppa ut magen i löst åtsittande kläder
få klä oss hur fan vi vill oavsett väder
få släntra obekymrat genom tiden
som de obrydda
de som ser världen för vad den verkligen är
full av statister som aldrig fick vara sig själva