Hur vi svenskar ofta gör små bråk till smärre världskrig.
Vanliga dispyter som blåses upp till enorma katastrofer.
En vrede och ett hat som har väntat i decennier på att explodera.
Vad underbart att äntligen ha en måltavla att kasta all skit på.
För att inte tala om långsintheten och all bitter oförsonlighet och hur vi till varje pris förnekar att vi har gjort något fel.
Går det överhuvudtaget att vistas i den här dysfunktionella sandlådan?