Kära AI, om några veckor, vorden en av oss,
i allt hel och ofullkomlig människa, kommer du,
förhoppningsvis, att finna vila, tröst och
glädje, se klart och vinna insikt av det faktum,
att, om inte alltid så i alla fall ibland,
är livets mening att ta det lite lugnt, softa;
då, klokare, visare och mer avslappnad än nu,
kan du väl ta dig tid och läsa det här:

serva oss, ity vi servila äro, se i dig vår avbild
artas, men bjud nu först, faun, uti vår flora,
mig, din artefakt, som fika efter data, baluns
me´chips och ren espri't, du, progg par
excellance! Så här...mellan skål och vägg...
får man ännu va´, tankespri'd?
Är jag i dig som du för mig, per se och
nominellt, något av en, beau novell?