LINKÖPING SOM KULTURSTAD - MODERNISERAD



När kulturen försummas

kommer folket fördummas



Verbet är "nepotisma"

vilket innebär att lisma

så att vår lilla stad

blir något mindre glad



Kulturveckan består

innevarande år

av två trånga dagar

och ingen klagar



över denna lilla tendens

och det kanske känns

som att en kort sekund

är tidens kulturella stund



Stadens kulturparasiter

falskeligen sjunger

och ger lömska inviter

för att bota sin hunger



med något lättsmält

Och folket krymper av

den själsliga svält

som parasiterna gav



Stadens fula fiskar

Simmar runt

när de högljutt viskar

något tunt



och för att staden

ska bli känd

lyfter de spaden

som är bränd



av det falska vatten

i vilket de sjunker ner

när den mörka natten

tycks dränka allt fler



Det vankas mot val

i lögnernas lokal

och vi fylls med fjäsk

och saltat valfläsk



I en valstuga

hörs någon ljuga

och nån tycks tycka

att detta är lycka



men denna frihet

är en ganska ful chimär

som är föga diskret

och formar en egenkär



politiker som

växer på sin bredd

och drömmer om

att en dag bli sedd



som en stor elefant

som dansar arrogant

och valet denna höst

blir bara folkets tröst



Detta betyder

att folket lyder

och att vår kultur

formas i en bur



till en harmlös

liten harpalt

som är nervös

och smakar salt



En politisk streber

drömmer om plenisalen

Staden har dock feber

för den styrs av en galen



pseudoelit som skrattar

hånfullt mot avantgard

som fyller sina hattar

men med sin sänkta gard



öppnar för det sanna livet

och tömmer en uppfylld själ

av allt stort som är skrivet

och konst som gör dess själ



När stadens kulturbad

håller extra stängt

blir ett bad i choklad

ej längre nåt befängt



Det byggs en vatten-BH

av stål och högljutt skryt

men hejdå och hejhå!

Är bröst bara en myt?



Tjugohundratjugosex

är kanske Tinnis klart

att detta är ett spex

är ganska uppenbart



För dom som ljuger

är dom som duger

till att visa förakt

inför folklig makt



Denna politikerklass

sitter alltid på dass

och får aldrig bukt

med sin egen lukt



och dom delar

varandras sängar

när dom fördelar

våra skattepengar



Visst har bokbål

en lång historia

som sticker hål

på stadens gloria



som exploderar

och ger stan ett ljus

som exploaterar

sällsynt fula hus



Fyllda av fördomar

jagar potatisgrisar

invandrarungdomar

vilket faktiskt bevisar



att vår lilla stads syn

på invandrad kultur

är att den lämnar byn

eller stängs in i en bur



Stadens nyponpris

är en bagatell

som på sätt och vis

gör stan speciell



En pseudohändelse

får ingen att chansa

på en världshändelse

utan får oss att dansa



med den efterapande

kultur som ger inviter

som saknar nyskapande

och inte heller biter



stadens etablissemang

så den kommer i svang

Kulturen blir någonstans

etablerad som en svans



Stans skallestreber

har fått feber

och blivit galen

i plenisalen



och är på jakt

efter den makt

som gör sig till tolk

för det kvästa folk



vars valda ledare

både talar högt över

men oftast bredare

på ett sätt som söver



folkets trötta själar

med falska fraser

så att dessa krälar

i kvävande gaser



Stadens starke man

gör sin dröm sann

som är en plastgran

i centrala stan



Murrens stora lystnad

är nog en pyntad stad

och ett folk i tystnad

som går en promenad



på torg som smyckas

inför den jul

som sällan lyckas

bli särskilt kul



när mammons min

med sitt fula flin

gör oss sällsamma

och alltmer ensamma



på köpmännens torg

med sitt låtsasljus

som bländar vår sorg

och kärlekens rus



Från vårat stadshus

brinner falska ljus

som gör det kallt

nästan överallt



och makten fnyser

åt dom som fryser

och är informella

och alltför snälla



Och dom intellektuellas

ord blir alltmer kalla

Och dom kulturellas

inslag blir att tralla



Och vi står

och tramsar

Och vi går

och flamsar



Men livets gåta

ställs i vår boning

och får oss att gråta

bortom all försoning



För folket dansar

bakom medelmåttor

vars fula svansar

gör dom till råttor



Centerns kulturstråk

bygger nog en konflikt

som leder till bråk

i partiets mellanskikt



Och bär ett stråk av kultur

någon grundad sanning

i kommunens arkitektur

och dess bemanning?



Stråket är nog en dröm

och låt den så vara

för den är ljuv och öm

och värd att bevara



När himlen är mörkblå

kan ingen kulturpuls slå

och barnen tynar bort

i en slags själslig abort



En kulturdemagog

kör stadens tåg

och är lika klok

som ett vanligt lok



Och visst mobbas

stans kulturindivider

när dom nobbas

i enfaldiga tider



Snart grävs det en grop

som fylls med snabbspår

Där sitter nog en hop

som väntat i några år



När Arbis byter kostym

från sin rosa till en gul

görs kulturen anonym

och byggnaden blir ful



När Gröna hissen når botten

är det publiken som fått 'en

smak av gammalt plagiat

som luktar unken spenat



"Som man bäddar"

får man drömma

och kanske breddar

vi sängen med ömma



drömmar som får sova

Dessa är alltid nakna

och är den stora gåva

som får oss att vakna



Staden tycks ha mage

att hylla sin Tage

som allmänt medioker

och gör denna joker



inom underhållning

och humanism

till en ringa behållning

och en anakronism



i vår tids nöjesindustri

och ger en hyllning

som är nästan lika fri

som en rotfyllning



Stans småpåvar

går och håvar

efter kändisskap

men faller i ett gap



av uppblåsta själar

som helst står stilla

och på upphöjda hälar

får folket att må illa



Ungdomen är komplex

och nog ger Ung Scen Öst

några pretentiösa spex

men dessa ger föga tröst



Stadens riksteaterförening

har drabbats av försening

Men vem är att klandra

Dom älskar ju varandra



En styrelse kramas

Huvuden slås ihop

Dom möts i pyjamas

i dumhetens grop



Med högfärdsnäsa

och en frisyr

som tycks jäsa

blir teatern dyr



när en styrelse

utan verklig förnyelse

ständigt stjäl

från teaterns själ



Styrelsen fradgar

när dom bryter

mot sina stadgar

och värvar "rekryter"



som kan försvara

dess stora feghet

och även bevara

en liten hemlighet



Om vi kommer överens

med teaterföreningens

dysfunktionalitet

så stängs den identitet



som är konstens jag

och öppnar varenda

autentisk levnadsdag

och får nåt att hända



Konst som stängs inne

blir snart nåt försjunket

och ett vackert minne

kan bli fult och unket



Stadens små eldsjälar

kryper och krälar

inför maktens labyrint

och dom stirrar blint



på vad som bäst fyller

stadens ambition

och hur dom förgyller

dess dekoration



Kanske en skridskotur

runt granen av plast

ger oss en viss tur

så att vi i all hast



känner hur vi snurrar

och hör hur vi hurrar

men när detta upphör

är det inget som berör



Dom släckte stans filmsalonger

Nu sitter borgarna i små stugor

endast iklädda sina kalsonger

och leker med lortiga flugor



Stans kulturstipendiater

är kommunala soldater

med händer runt sin hals

som inte gör något alls



för att skapa något nytt

och denna vänskapssläkt

har nog endast brytt

sig om en gratis intäkt



Ett studieförbund

som skapar osämja

gör ej någon sund

när det ej vill främja



utan bara snirklar

runt det som ej finns

vilket är cirklar

som inte nån minns



Kommunens vision

är ej gjord av guld

För deras mission

är att skänka skuld



På en märkt sedel

vågar ingen klaga

Det är ju fonderade medel

som gör framtidens Saga



För när kommunen är på gång

med sina obsoleta later

så bygger dom en filmsalong

till avantgardistisk teater



Dom tystar torsdagstoner

för vinterljusets miljoner

Så syns en borgarbracka

ska kulturen inte tacka



En KD-politiker

som ej har någon koll

låtsas vara kritiker

för att få kontroll



I akademins ankdamm

kommer ingen fram

och folkets bildning

badar i inbillning



När kulturjournalistik

låter sig gå i ledband

blir staden ej unik

utan en smutsig strand



Stackars Berry Struts

kastar denna smuts

och sina fula ord

på samtalets bord



Stadens komiker

är en ironiker

som är för tjock

för sin tunga rock



När Corren beskyller mig osant

och kväser en kulturdebatt

Då är kulturen inte intressant

och debatten faller platt



När chefredaktören svamlar

är det sanningen som ramlar

mellan logikens stolar

och Corren som förlorar



Våran medieombudsman

är inte bara jävig

utan gör så gott han kan

för att vara jävlig



När logikens argument

bemöts med åsiktsfusion

kallas det som hänt

för en kärlekssuggestion



En polariserad debatt

tvingar oss för övrigt

till falska hånskratt

vilket känns bedrövligt



Om dikten trampar på tår

som blivit ömma

är det öppna sår

som någon vill gömma



När nån kräver censur

får friheten inte rum

och Linköpings kultur

blir instängd och dum



Kustvik byts mot Kustvik

utan några protester

men Corren är inte unik

med sina privata fester



Fast Pihlfinken

fatta vinken

och for sin kos

med sitt snömos



Detta är faktiskt

avantgardistiskt

och befriande bra

men fler bör nog dra



från sina upphöjda

och oförtjänta positioner

där dom sitter nöjda

med privata ambitioner



Om vår tids kultur

krymper och blir liten

föds vilsna vilddjur

i en dröm som är sliten



Utan kulturkrock

är studenter bleka

för inom sin flock

kan dom bara leka



Barn kan endast växa

av kulturens sanna läxa

Om kultur görs till lek

är detta ett vuxensvek



Så Laurie Anderson och Odell

isoleras nog i ett väntrum

när en mörk och kulen kväll

fyller Linköpings centrum