Möt ljuset i skuggans tidsbrus, mellanrum isar sken av kärlek.
Rullar utåt en säker balans, så gott och sant lägger mig i framkant.
Kära rader byggda i vimmel, stakar sig framåt ger stabilitet.
Hjärtbubblan linjerar ödmjukt mitt hopp, kastas med ansiktet i avgrunden.
Med leende ögonknoppar, stoppas motgången, blir medgång till succé.
Starkare själslig medvind, lyfter upp kärleken till verksamheten livet.
Jag tar din smärta, leder oss genom alla prövningar, med frid i handlandet av ord och mera mod.
Firar seger, ty lika vaket from allt sätter oss elegant, till en sanningsraket i högre höjder.
Från motgång till medgivna egenbevarelsedrifter, i praktisk form av tro och ett aldrig ge upp troget handlande i ömmande ord.