Era år så många de blev, men nu är de bortglömda.
Ni vill inte minnas längre..minnas de som var vackert

Allt ni känner är ilska och hat. Starkare hat ser man inte ens mellan himmelens gud och helvetet härskare.. Era hjärtan brinner av hat..
Jag skulle så gärna vilja släcka den.

Ni känner inte varandra längre, men ont gör de i er,,, så otroligt ont.

Djupt där inne älskar ni varandra så otroligt mycket än då.
Kärleken är inte att älska utan bara en famn att komma till, en vän kanske ett hjärta att öppna sig för.

Ta fram den känslan, den kärleken
för min skull, för allas skull...Eller försök.

Ni sårar oss så djupt inne i våra själar att vi inte ens själva kan se det.
Våra liv krymper vi vill vara fri. Fria från allt ont.. De vi vill dela med er är kärlek och lycka. Minnen att minnas tillsammans.
Ni får minnena att glömmas bort för de är ingen som vill komma ihåg dem de är bara onda.
Ni vill oss de bästa. Tycker ni att detta är de?
Så som vi måste tycka om era kärlekar så ni måste tycka om varandra för våran skull..Jag vet att de är inte är lätt men ni försöker inte ens och de är de som gör mig besviken..

Ni ska vara förebilder för oss..men jag vill aldrig bli som ni..jag vill aldrig lära mig att hata någon så mycket som ni gör.. försök att se men våra ögon känna som våra hjärtan

Jag hoppas av hela himmelriket att jag snart kommer få se era riktiga själar som jag kan vara lycklig med..men så länge vilar jag djupt inne i min egna ensamma värld..jag tittar fram när jag börjar se värme igen..