jag är inte den som backar ur leken när jag väl gett mig in i den. jag är inte den som stoppas av fjärilar i magen, eller nervousitet. men när du är i närheten, är allting som jag varit förr som bortblåst. visst har jag kysst många i mitt liv, men när jag kramar dig känns det mycket speciellare än alla gånger jag kysst någon. jag har inte ens nuddat dina läppar och jag är redan full av hopp och kärlek. du fyller hela mig, du gör mig hel som aldrig förr.

ditt skratt må vara de fulaste i någons öron, men i mina öron är de det ljuvligaste jag någonsin hört. kan du inte bara ta ur mina tårar ur mina ögon och låta dem försvinna? kan du inte bara sitta mitt emot och se mina tårar falla. och sedan komma fram och torka dom och kyssa mig i pannan och lova att allt kommer att bli bra? jag vill att du ska hjälpa mig när jag ligger ner, jag vill att vi bara ska göra allting tillsammans. som att det var menat att vi skulle vara tillsammans. för innerst inne vet jag att du förtjänar någon bättre, men jag håller min mun tyst när jag väl har dig.

det känns som att du inte förstår mig, i den sitsen jag sitter just nu. att älska någon men vara rädd att förlora, jag vill bara ha dig förevigt. men ingenting håller förevigt, eller hur baby?

nej älskling, ingenting håller förevigt.