Livet går ut på att återfinns det förlorade paradiset som man levde i som barn.
Det är många människor som bryskt och
utan pardon kastades ut ur det paradiset.
Föräldrar, omgivning och samhälle började
ställa krav på att barnet skulle börja bete
sig och vara som en vuxen och sluta upp
med allt trams och infantila fantasier.
Det är intellekt, förnuft och matematik
som räknas i samhället. Själ och hjärta
är blott konstnärers och poeters stora
privilegium. Kärlek är inte prioriterat och
man befinner sig antingen i ett limbo
eller i helvetet och vi undrar varför våldet
eskalerar i vårt välfärdsland. Att bli tvingad
att lämna sin barndoms paradis är en grov
kränkning och förödmjukelse och vi är
många som försöker hitta en väg tillbaka
till det magiska land i själen där tillvaron
vara ren och pur glädle så naturligt och
självklart. Jesus sade: Den som inte blir
som ett barn kommer aldrig in i himmelriket.