Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ett försök att beskriva ett tillstånd


väggar av glas

Det känns som jag sitter i en glaskupa
Jag kommer inte ut, ingen hör mig
Jag ser livet, jag ser er, men kan inte nå er
Jag pratar men min röst når inte genom glaset
Ni pratar men jag kan inte höra er
Ni ser mig och ni tror att allt är bra
Ni ser mig genom glaset
Men ni ser inte glaset

Jag vill nå er
Jag vill vara med er
Jag vill röra vid er
Få vara en del av er
Istället för instängd i en glaskupa
Syret börjar ta slut
Och jag börjar att bli trött
Snart somnar jag,
Snart somnar jag in
Så behagligt, så frestande
Fast att jag inte vill

Det känns som om känslorna blir vatten
Och vattnet strömmar in
Var kommer det in, hur kommer det in
Hur når det mig i min glaskupa

Jag ser er, och jag försöker komma fram till er
Men det känns som jag inte kan röra er
Det känns som jag bara kan se er
Ni kan bara se mig, men inte röra mig
Så därför står vi och stirrar på varandra
Utan att egentligen se varandra

Känslorna blir till vatten
Och vattennivån stiger
Var ska jag göra av allt
Hur ska jag få ut det ur min glaskupa

Himlen är så vacker i kväll
Den är så trolsk
Så obeskrivligt vacker
Det känns som jag skulle kunna röra vid den
Det känns som jag skulle kunna leka med molnen
Samla ihop det som bomull i min hand
Men jag kan inte röra vid er,
Jag förmår mig inte ens att göra som ni vill
Jag kan inte uppfylla era önskningar
Jag kan inte följa era råd
För det är väggar av glas runt mig
Glasväggar som inte jag kan krossa
Åtminstone inte ensam
Vattnet stiger

Tankar och känslor blir till vatten
Och vattnet stiger i min glaskupa
Jag viftar med handen
Ser ni mig ? släpp ut mig
Men ni ser mig inte
Ni hör mig inte skrika
För inga ljud tränger genom glaset

Instängd i ett vaccium
Ser på mig själv utifrån
Jag är utanför min kropp
Det jag säger hörs inte
Ibland kan jag höra er
Men ni kan inte höra mitt svar
Betratar allt och alla på avstånd
Ser på livet på avstånd
Hur tiden rinner ut, och jag kan inget göra
För jag är instängd bakom väggar av glas
Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag skulle vilja
Men min önskan når inte fram,
Jag vill agera, men hindras av väggar av glas
Jag försöker men lyckas inte för jag är instängd
Instängd och isolerad bakom väggar av glas

Jag är en gammal själ i en ung kropp
Men på intet sätt odödlig
Det bor en kvinna i min kropp
Men hon kvävs för jon kan inte andas
Då hon slutar andas finns bara min kropp
Vill du nå mig krossa glaset
Så kommer du att höra mig
Då kan du nå mig

Tankarna och känslorna blir till vatten
Och vattnet fortsätter att strömma in
Jag håller på att drunkna
Jag vinkar med min hand ovanför ytan
Medan min kropp sugs ner i djupet
Ni ser min hand och tror att jag hälsar
Hjälp, jag önskade att jag bad om hjälp

Är ni rädda för att se mig hjälplös
Är ni rädda för att se min ångest
Är ni rädda för att se mig som ett djur
Är ni rädda för att se mig gråta
Är ni rädda för att se vad som kommer ut
Fruktar ni skärvorna av glas
Varför krossar ni inte glaset
Så jag får andas
Så jag kan få älska er
Jag vill inte vara instängd

Alla säger fly inte, stanna kvar
Jag flyr inte, jag är fångad
Instängd av väggar av glas




Fri vers av PPQ
Läst 406 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2004-11-03 19:24



Bookmark and Share


    Mejja
...alla dessa ord som beskriver mitt trygga "Goschin"... dit jag ibland faller in och inte riktigt kan eller vill komma ut från. Där kan ingen komma åt mig, men jag kan heller inte nå dem. Tack för att du delat dessa rader... betydde så mycket för mig!
2004-11-03

  Rachel Roth
en lång text som med sina upprepningar förstärker innehållet...och budskapet. Frågan är väl om glaskupan kan krossas utifrån eller om det endast är inifrån det fungerar...när inte kupan behövs längre...Jag blev iallafall berörd av den...
2004-11-03

  Casbah* VIP
för lång! jag måste vila mig vid mitten *L*
2004-11-03
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ