Man förvisade alla psykiskt sjuka till en öde ö. Där kunde de inte hålla på att anklaga de rättskaffens friska och ordentliga människorna med alla sina bisarra fantasier. Det var verkligen ingen som saknade de slarviga, nonchalanta och paranoida psykiskt sjuka individerna som bara ställde till med elakartade besvär som ständigt enerverande kaotiska irritationsmoment för alla oss trevliga och välartade personer. Vi har inte gjort något som helst fel mot våra barn sade föräldrarna i all sitt briljanta och självklart överlägsna godtycke. Livet måste gå vidare helt enkelt och vi mår bra vilket är huvudsaken. Jaså tar de livet av sig ute på den öde ön, ja så går det när man inte lyssnar på sina perfekta föräldrars goda råd och direktiv. Starka och glada är alla hårt kämpande hederliga och stolta medborgare. Usch fy för psykisk sjukdom och dess ondska. Vi som tillber Jesus Kristus, oss kan det aldrig hända något dåligt och destruktivt. Livet blir vad man gör det till och det är så skönt att alla de psykiskt sjuka är borttagna från vårt fina samhälle så att våra underbara liv kan fortsätta att blomstra.