Dikt av Julia Engström.

Förbannat att jag ska vara som prinsessan på ärten gånger tusen.

Det är inte vettigt att bry sig om tonfall i detalj och väga alla ord på guldvåg, lite filter hade gjort susen.

Jag ser ofta fler färger och nyanser än normalt och ibland är det fel färg i sammanhanget.

Jag gör då och då misstaget att tro att andra bryr sig lika mycket som jag, men oftast förstår de inte vad jag dillar om, varifrån får jag engagemanget?

Hörde du inte att hon lät lite ledsen på rösten tänker jag.

Nä man ska inte lägga sig i, det måste vara jag som är av ett konstigt slag.

Ibland är det fint att vara känslig, jag ryser i hela kroppen av vacker natur.

Jag ser detaljer med bravur.

Det är vackert med olika färger och nyanser och jag är ändå tacksam att jag ser.

För även om jag tar in allt mycket mer så gör det ofta att jag ler.