Jag har aldrig varit något
nått eller någon
Jag har alltid svalt mer
än nån, mer kan jag inte svälja
Jag står på mina knän leendes
-varför ta allt så allvarligt?

Så när jag nu börjar återbruka
gamla fraser och citat
är det där jag finns?
I gamla minnen och laddade ord?

Jag kan tåga på
Existentialismens fana hänger
Men är vi inte trötta
på att allt måste vara detsamma?

Min ork ligger inte längre vid
att beskriva min själ som tunn
eller hur ljusen väljer att färga
mina önskningars mål

Här är jag - vem du än nu tror
Det finns inget värde
och med glädje
skiter jag i't

"Tystnadens tal
-Du är min spegel!"

Jag ser tillbaka, mer med glädje
idag än då
Vi har det här och har vi inte
så ses vi på andra sidan