Att sörja det som kunnat bli
En glorifierad fantasi

En parallell verklighet
Drömmer jag om i hemlighet

Där det vi kunnat bli får existera
I den världen får vi allt att fungera

Våra själar är sammanflätade,
precis som förut

Våra kroppar nära,
inga känslor som tar slut

Ingen maktlöshet, inga rädslor eller kval
Där är vi modiga, vågar leva våra val

Här och nu är du ett halvläkt sår
Kliande ärr, kommer för evigt lämna spår

Tittar in ibland på det vi kunnat vara
I en annan dimension, där vi är oslagbara

I verkligheten är det hon och du
Svara mig snälla, är du lyckligare nu?

Får hon dig att skratta som jag,
använder du våra skämt?

Kan du släppa henne innanför,
trotsa allt som hänt?

Jag vill veta, mår du bra,
tänker du på mig ibland?

Blev allt som du ville nu? Är du
lycklig när du håller hennes hand?