Gud har sagt att jag, för allas och envars bästa, ska äta mycket mer korv, i ledet att skydda mig mot världens idioti som sköljer över allt och alla som en tsunami. Varför är sommaren nästan alltid bara något som passerar helt nonchalant och självgott? Jag befinner mig i ett helt främmande hus och det är kolsvart och jag får inte störa min pappa som befinner sig i ett outhärdligt trauma av något slag som ingen får lägga sig i. Astrid Lindgren kommer till min undsättning med ett underbart samkväm angående Mio min Mio. Mamma straffar mig tvångsmässigt med att deportera mig till trädgården i en vecka men jag mår bara bra. Klockan är 1969, året då min älskade pappa blev Olof Palme. Vi måste fortsätta slänga sopor i naturen. Vi måste göra varandra ännu mer illa. Det är en fråga om personkemi.
Att äta mycket korv ligger i tiden.