Ovissheten som ett tomrum

Som vi är benägna att fylla

Som mörker fyller rummet

Dit ljuset inte når

I brist på upplysning


När vi inte vet spekulerar vi

En gissning är bättre än inget

Ger en viss förtröstan

I stunden

För oss då och då på villovägar

Men i alla fall en väg

Känslan av bättre än inget alls


Tomrummet är vår största fasa

En brist

En kris

Rädsland för att vara utan

Vad som helst

Vi vill bara inte vara utan


Eller så är rum och rymd

Det värdefullaste vi har

Källan till alla möjligheter

Plats för det som inte redan existerar