Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
handlar om en upplevelse som påverkade mig väldigt starkt, skrevs 1995, den första dikten som blev offentlig


Mellan liv och död

Om jag hamnade i min egna värld
Om min själ äntligen fick fortsätta sin färd
Då skulle jag nog känna mig riktigt fri
För jag tycker nog att jag levt som en zombi

Jag vill passa på att varna
Detta får inte bli någon vana
Och jag vill verkligen inte uppmana
Någon att bli likadana
Som jag är, en sökande som kommit ur sin bana
Nu är det så kallt, men jag är på väg mot mitt nirvana
Snälla säg att jag har blivit hörd
Säg att jag har blivit förd
Till gränsen mellan liv och död

Varför fick jag inte stanna i min livmoder
Varför fick jag inte dö som min broder
Känn hur blodet pumpas upp i mitt ansikte och förvandlas till tårar
Låt mig bara vara, jag vill inte, ge fan i mig era jävla dårar
Varför kan ingen jävel bry sig, bara lyssna, lyssna, jag hör ljudet av bårar
O du slingrande monster som söker ditt mål, du ondskefulla orm som lurade Eva
Jag har tänkt och tänkt, försökt att minnas, men ingen jävel frågade om jag ville leva


Varför skulle jag vilja leva
Jag vill bara fyllas av vattnet från bergets skreva


Och jag kan inte sluta att fråga mig varför
Varför ska man leva då man ändå bara dör

Se till att sladdarna dras ut
Men krama min hand
då jag når mitt livs bittra slut
Och jag förts mot evighetens land

Så du har inte övergivit din tro
Du är säker på att finna en bro
Som ska ta dig ända hem
Men svara mig, vad händer sen ?

Jag hade en dröm, nu vill jag ha alla
Just innan natten blev dag såg vi en stjärna falla
Vi visste båda att någon dött
Vi visste båda att något nytt hade blivit fött

Jag vet inte hur jag ska finna dig sen, och hur ska jag kunna veta
Då ja inte funnit mig själv än, jag ska leta, och jag ska vinna dig

Ingen tycks kunna hjälpa mig
Hoppas någon kan hjälpa dig
Men de försöker nog stjälpa dig
Likt de försökte välta mig

Vägen letar sig fram
Detta landskap har sin charm
Här lever vi alla långt från harm
Här lever vi alla, här är vänskapen varm
Och detta är min värld
Och jag är beredd på att låta min själ fortsätta sin färd


Jag ville fråga en präst
Vad är värst
Att förlora sitt liv
Eller sin själ
Tänk nu väl

Nej du behöver inte spela
Doktor det är över
Det är själen som jag måste hela
I dag är fraserna kalla och stela
Någon annan bestämmer mitt öde
Lyckligast är nog den döde
Efter att ha varit så nära dödens dal
Kan du då någonsin bli normal
Försök att förstå
Att om jag kunde skulle jag gå

Varför släpades vi hit
Till en grym värld fylld av skit
Jag försvinner längre och längre bort
Kunde aldrig tro att livet var så kort


Det här var mycket märkligt
Jag tror att jag lever, fast det känns overkligt
För se hur allt bara svävar runt omkring
Och jag ser vad de gör med mig men känner ingenting
Ganska underligt säg tycker inte du
Jag ser mig omkring, var är du ?

Och när du väl blir väckt
Tro inte att någon visar dig någon som helst respekt
Du jag borde ha fått vilat i fredag nu står de jävlarna på led
Said tak it slow
O nej inga mer prov
Snälla inga mer krav
Jag har inte alla svar
Alla ringer på min telefon
För att berätta att jag höll på att koppla ifrån
Vad fan gör det ? då livet är ett hån

Hur många år har inte gått
Och se vad jag har fått

Du drömde om att bli en stjärna
Du ville bli kung
Nu slingrar sig dödens orm kring din hjärna
Och du är på tok för ung

Du jag har aldrig tidigare tänkt på döden
Nu släckte han nästa glöden
Jag gjorde
Aldrig det jag borde
Jag levde fel
Hade inte en aning om att så mycket stod på spel

PPQ
VAKNAR DU NU
PPQ
VAKNA NU
HÖR DU
VAKNA NU


Jag minns
Han finns
Jag minns det ännu
Jag tänker på det nu

Jag måste ha vakna
För nu är jag tillbaka
Nu får jag inte leva som jag gjorde
Utan nu ska jag leva som jag borde
Alla håller koll
Vad skönt det är att förlora all kontroll
Jag börjar att se troll
Nedräkningen har börjat, snart har du nått noll
Om du får ett par år till vad spelar det för roll

Varför ska ni skälla
Då jag återfunnit livets källa
Varför ska det bli bråk
När jag precis klarat mig från dödens stråk
Jag besegrade döden
Blåste åter liv i livsglöden

Går nu mot nya öden \"vi ses igen\" så löd hans ord
\"En vacker dag så får jag dig under jord\"
Så tystnade änglasången
\"Du klarade dig den här gången\"

\" Tänk om det inte finns något liv efter döden, du ?
Då får vi väl vara tacksamma för det liv som vi har nu\"

Jag kom tillbaka till verkligheten
Direkt från evigheten
Nu måste jag söka upp och finna kärleken
Nästa gång
Tystnar kanske min sång
Och resan har varit så lång




Fri vers av PPQ
Läst 416 gånger
Publicerad 2004-11-04 16:36



Bookmark and Share


  Ilana
medan jag läste dikten tyckte jag att den var för lång när jag kom till slutet förstod jag att ingen del kunde tagits bort, inte heller hade den kunnat förkortas. mao, jag kände att den gjorde sitt syfte då den fångade min uppmärksamhet och mitt intresse.
är glad för att du är här!!!!
2004-11-04
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ