Jag har rest till alla världens möjliga ställen
Och trots detta hamnar jag ändå i fjällen
Jag har sett dalar, älvar och berg
Och jag målar ändå min verklighet med samma färg

Jag är djärv och tar an, slår ner och kämpar
Och ändå finner jag ingen som min smärta dämpar
Jag är stolt, viker mig inte för någon här
Och ändå är jag ett makabert skämt för dem där

Jag lär mig, bär med mig, och särar på saker och ting
Och trots det är det dig jag saknar när allt kommer omkring
Jag lär mig av andras misstag, sorger och kval
Och jag är ändå ingen bättre man, ingen Birger Jarl

Jag når, berör, förstår och gör allt för den näste
Och ändå vinner jag spelet om vem som i ensamhet är den bäste
Jag föreslår saker som i världen kanske hjälper
Och ändå tycks jag vara den som dig stjälper

Jag tycks kunna resa överallt till Pompeji och Prypjat
Och trots det så känns världen utan dig matt
Jag rycks ur min chimär för att möta nästa dag
Och bra är kanske det, för vem är jag?