För en lång tid har mörkret grott inom
Det har varit så dunkelt att jag blitt tom
När jag kramade min katt förra timman
Märkte jag plötsligt hur den lättade; dimman

Svagt ett ljus nu brinner i min själ och kropp
Inuti en svag, lättande dimma, utan stopp
Nu vill jag flyga och testa mina vingar igen
Kanske till och med smaka den ljuva kärleken

För även när mitt hjärta tyngts av kval
Har jag sett molnen dansa på horisontens bal
Tiden var svår, men nu vågar jag släppa
Allt det som velat mitt sinne evigt deppa

Du var mitt mörker, du var ett ljus som släcktes
Nu är min mardröm över, från den jag väcktes
Dimman är borta, tårar har fallit, ödet bestämt
För det visar sig i slutändan alltid vara jämt